PELLEGRINO MED KEDJA
I
det yttre linjespelet har Pellegrino inte behövts ändras så
mycket,
men detaljerna visar avsevärda
förbättringar.
Prima
utrustning: Parallellogramfjädring, 15 W strålkastare,
uttag för hastighetsmätare, elektriskt
signalhorn...
Motor: Tvåtakts, luftkyld, 48 cc, 0,8 hk vid 4 200 varv/min, cylinderdiameter 38 mm, slaglängd 42 mm.
Se f. ö. specifikation på Il Pellegrino i TfA nr 21 1952.
Motor placering: Liggande framåtriktad vader
vevpartit.
Växlar och kraftöverföring: Två synkroniserade växlar framåt mod mellanliggande frikopplingsläge. Drivning med kombinerad tramp- och motorkedja till bakhjulet. Pedalveven verkar på en kort kedja med frihjulsanordning koppled till motorns axel.
Reglage: Rullhandtag för gas, rullhandtag med indikator I-0-2 för växling, pysspak,
belysnings och avbländningsknapp, handbroms, fotbroms med dragstång och stor bromstrumma
bak.
Utrustning: Framhjulsfjädring av parallellogramtyp med reglerbar stötdämpare, elektriskt signalhorn, elektrisk centralkoppling på styrstången, ca 18 W strålkastare och 3 W baklyse,
uttag på strålkastare för vägmätare och hastighetsvisare, pump, verktygslåda med lås, bärhandtag, parkeringsställ på bakhjulet av motorcykeltyp, justerbar
swingsadel.
Bensintank: Inbyggd i ramen, rymmande drygt 2 liter oljeblandad bensin i förh. 1:20.
Pris: 785: - kronor.
|
PELLEGRINO MED KEDJA
Omdöme och provkörning:
Pellegrino med kedja" är ett lovande försök att skapa en svensk idealmoped. De svenska mopedfabrikanterna har all anledning i världen att skärskåda vad en svenskimportör, Leo Strausser i f:a Opimex, genom ett otroligt frågande bland den svenska allmänheten, bland försäljare och förståsigpåare av alla slag lyckats att plocka
ihop.
Och det hela har skett på mindre än ett år. Förra året presenterades Il Pellegrino med rulle på S:t Eriksmässan för första gången och var redan då ett litet mästerverk. Den var emellertid byggd efter italienska förhållanden, för torra vägar och ett klimat utan snö och is, och med det för latinska mopeder
karakteristiska uppsättningen reglage även bakhjulsbroms - på
styrstången.
Italienarna blev emellertid förvånade, när de fick höra vad svenskarna ville ha för egenskaper på sin
moped.
En prototyp kom upp, nya förfrågningar gjordes - TfA:s mopedredaktör var flitigt anlitad också - och mopeden finslipades ytterligare med nya detaljer, detaljer som inte ökade priset något, men i hög grad ökade mopedens egenskaper och värde för kunden. I dagarna börjar "pilgrimen" att få svenska pakethållare, och' sedan torde önskemopeden nästan vara ett faktum. Nästan, säger vi, för Leopold Strausser har fortfarande nya. idéer och uppslag till förbättringar. Redan nästa serie har en anordning i undre länken på framgaffelns
parallellogram fjädring som gör cykeln omställbar för körning på grusvägar med större
gaffel-lutning...
Så kom nyheterna: Rulldrift fick vika för kedjedrift, med en enda kedja till bakhjulet. Pedalen kopplades med kedja till växellådans utgående drivaxel och försågs med frihjul. Bakhjulets 108 mm trumbroms fick en dragstång från vevpartit till bakhjulet, bakhjulets kedjehjul blev fjädrande fastsatt vid hjulet för utjämning av kedjevibrationer och ovarsamma växlingar. Cykeln fick en tvåväxlad låda med en effektiv skillnad mellan 1:a och 2:a växeln (observera att på övriga utländska mopeder har inget gjorts åt växellådan trots nedbantning av motorn). Vi kan hålla på och räkna upp ett trettiotal detaljer, som fabriken fick ändra för att mopeden skulle bli som svenskarna vill ha en moped. Nu är det sammanlagt 7 olika italienska fabriker som levererar delar till den eleganta mopeden, och - märk väl - kedja, hjul, ekrar m. m. är i svensk standard.
Innan vi börjar provkörningen, ska jag svara på frågan om inte Pellegrino med kedja har några fel. Det är nämligen en svår sak för mig att svara på, eftersom denna moped i så många avseenden har avpassats efter de resultat jag kommit till efter provkörning av 40 olika märken. Anordningen för att ge den plastiska kraftöverföring som i mjukhet motsvarar kilremmens har gjort mopeden överkänslig vid inkopplingen av växeln från nolläget till drivläge. Man måste parera med pysen och alltid ha denna nedtryckt vid starten. Slarvar man det minsta med detta börjar mopeden skutta som en gammal bil med dålig koppling. En dam höll på att skratta sig fördärvad åt mig av denna orsak vid ett tillfälle då Pellegrino uppförde sig illa.
En annan anmärkning: när mopeden ändå har allting, 15 W strålkastare, ett riktigt parkeringsstöd osv., varför inte ordna med en "reservtank", en kran att slå om, när exempelvis 2 dl bränsle återstår. Parkeringsstödet borde nog vara mera bredbent, så att cykeln kan ställas också på en sluttande vägkant och så att inte pedalerna får ta emot stöten om cykeln skulle falla
omkull.
Provkörningen? Motorn är lättstartad, pedalernas växling den lägsta hittills på moped. I parkeringsstället kan man veva igång motorn med handen. Motorn drar lika starkt vid 10 km/tim som vid 30 på högsta växeln, och backtagningen är strålande. I trafik är det meningen att man ska krypa fram på ettan - förvisso en god ide, men en moped utan växlar och med en enkel lamellkoppling är naturligtvis mer lättmanövrerad i trafik. Att växla med rullhandtag är originellt och möjliggörs av att växlingen går oerhört
lätt.
|
|