Rene Willink på sin Cyclemaster.

Den flygande holländaren (1951).

Cykelmaster i England (UK).

Cyclemaster med engelsk registreringsskylt.

Motordata, länk tändstift.

K.L.G. bougie F.50 (1952)

Kläderna är andra i Stockholm, men utrustningen är samma

som i Nordafrika.

Här är den väg som Rene Willink åkt med sin Cyclemaster.

Den cyklande holländaren.

Över 25.000 km har den holländske journalisten Rene Willink färdats kors och tvärs genom främmande länder på en cykel med hjälpmotor.  Nyligen besökte han Sverige och berättade en del av äventyren för Teknikens Värld.

Himlen hade varit klarblå så länge att jag inte la de märke till de hotande grå molnen som dök upp när jag fyllde motortanken för att avverka den sista sträckan på min resa till "världens ände". Molnen dök upp ovan för Anti-Atlasbergen i syd väst och jag gjorde i ordning min cykel med hjälpmotor i Agadir, den sydligaste Atlanthamnen i Marocko. 

Efter att ha lämnat Holland och farit igenom Belgien och Frankrike samt flackat igenom romantiska Spanien och charmerande Portugal i fem veckor, väntade mig Marocko som en solig sida ur en vacker sagobok. 

1.000 km innanför Atlantkusten i den Afrikanska solen glömde jag helt bort existensen av moln. - Jag började vårdslöst att trampa några meter, startade motorn med det handtag som sitter på styrstången, och den lilla motorn på 26 kubik började att surra och drev mig ännu längre söder ut, som om inte 6.500 km skulle vara långt nog hemifrån. Den första timmen gick allting bra, men sedan blev det alltmer tryckande. Jag och min motoriserade cykel var ensamma i den livlösa, soltryckande halvöknen och tempera turen steg efter hand. De gula molnen ovanför de avlägsna blå bergen kom närmare och bredde ut sig på himmelen. Under tiden försvann horisonten i dimma. En bris av bitande kall vind störde ett ögonblick min regelbundna körning, motorn accelererade tacksamt. 

Sedan hände allting på ett ögonblick. En kraftig vind blåste upp från väster och på några sekunder var hela luften full med grått damm. Sand, vissna löv och t. o. m. små stenar virvlade emot mig på min högra sida. Jag var tvungen att blunda på ena ögat och hålla det andra halvöppet för att överhuvudtaget kunna hålla mig kvar på vägen. Men för hur länge? I Agadir hade jag fyllt på 1,5 liter bensin i motortanken och jag kunde inte fylla på mer ur förrådstanken i denna sandstorm. Värsta faran, emellertid, var att sand kunde blåsa in i motorn och stoppa den helt och hållet i denna öken där ingen mänsklig hjälp fanns att få. Stora vågor av sand vräktes upp på vägen och jag hade sand i bagaget, kläderna, öronen etc.  Cyclemastern, som låg på tvären i stormen, rörde sig trots allt framåt tack vare sin 0,6 hästars motor, som helt och hållet är byggd i bakhjulet, och genom detta gav ett sådant skydd att inte ens en afrikansk sandstorm kunde hindra dess framfart. 

»Världens ände» är en kedja lagd tvärs över vägen och en brun hand, tillhörande en marockansk polis. »Vägen slutar här, sir». säger de, och säkerheten också. Här börjar Sahara. När jag nådde fram till kedjan hade stormen bedarrat just en halvtimme innan. Allting på min cykel var sandigt. Men den lilla bensin som fanns kvar i motortanken var precis den samma som när jag hällde i den i tanken innan detta plötsliga äventyr började. Cyclemastern höll sig i rörelse och tog mig från Tinit, en liten stad nära kedjan över vägen, genom Central-Marocko, Algeriet  och Södra Tunisien till Tripoli. 

Vi återvände till Holland genom Sicilien, Italien och Frankrike och vi hade då sammanlagt åkt 12.000 km. Vi fortsatte denna expedition genom. Danmark och Sverige, från Helsingborg genom Stockholm och Jokkmokk till Kiruna, söderut genom Haparanda, Oulu, Jyväskylä till Helsingfors, och sedan tillbaks till Stockholm med båt. Det var ganska märkligt att finna hur denna lilla motor, som inte ens gav upp för en afrikansk värmebölja, rusade på fortare och fortare ju längre norrut i kylan vi kom. Endast på de finska vägarna var vi tvungna att reglera hastigheten, lastad som min cykel var med 50 kg bagage, sladdade bakhjulet ofta på de torra sandvägarna i de backiga sjödistrikten men jag såg med detsamma till att jag kom i balans igen så att vi kunde åka igenom det 900 km långa Finland utan att 'vurpa' och t. o. m. utan en enda punktering. 

Denna lilla motor finna också att köpa i

Sverige. Priset rör sig om 450 kr.

Vid sina resor kors och tvärs över ett par världsdelar har R. Willink här kommit till

Kartago några mil söder om Tunis i Nordafrika. 

Vägens aktersnurror, dvs. de s. k. påhängsmotorerna, som efter kriget fått ett oerhört genombrott på den europeiska kontinenten har det besvärligt i Sverige f.n.  Enligt de nya trafikbestämmelserna är de att betrakta som motorcyklar men samtidigt har riksdagen begärt specialbestämmelser, och allt tyder på att de mycket snart befrias från de nya restriktionerna och blir helt eller i det närmaste jämställda med vanliga cyklar. Detta kommer säkerligen att ge dessa motorer samma utbredning här som i andra stora cykelländer. 

Påhängsmotorerna för cyklar är ingen nyhet, snarare tvärt om. 

Tanken på en liten hjälpmotor att apteras på en vanlig trampcykel är gammal som gatan är man frestad  säga.  Under 20-talet t.ex. hade påhängsmotorerna en kort blomstringsperiod, och företräddes då i främsta rummet av en del tyska konstruktioner, och här  ska det endast påminnas om en av de som levde kvar längst nämligen 

Fichtel & Sachs kända Saxonette, vilken i många avseenden ansluter till nu aktuella konstruktioner. 

Den minsta av de i marknaden förekommande cykelmotorerna är Cyclemaster, vilken endast har en cylindervolym av 25,7 cc. På grund av sin kompakta och välgenomtänkta konstruktion står den dock  på höjden av vad som kan åstadkommas på detta område. 

Motorn, som är av tvåtaktstyp, är fullt modern med gasmatare och "fyrkantsförhållande", dvs. cylinderdiameter och slaglängd är densamma i detta fall 32 mm. Effekten vid 4 000 varv/min är ca 0,6 hk och vid detta varv är cykelns hastighet nära 35 km/tim.

Hela konstruktionen är utförd som en enhet inbyggd i bakhjulet och kan monteras på vilken standardcykel som helst på en liten stund. 

Cyclemaster (Schematisk bild)

1. Stationär cylinder. 2. Upp- och ned- gående  kolv 

3. Roterande 3-lagrad vevaxel. 

4. Kedja mellan motordrev och koppling. 

5. Frikopplingsanordning. 6. Kedjedrivning. 

7. Bakhjulets kuggkrans. 8. Roterande hjultrumma. 

9. Kedja från pedalerna.

Op Uw Cyclemaster

monteert U toch een KLG!

HET AANGEWEZEN TYPE IS DE F. 50

PRIJS fl. 2,25

  De Fietsmotor 1/52