Teknik för Alla:s
radioredaktör, ingenjör Franz Cohn, har varit på en rund resa ute i
Europa, här följer en rapport.
Medan cykelbilarna här
i Sverige främst är ett sportredskap fann ingenjör Cohn att de
i Belgien, där de förekom i stor utsträckning på de olika
badorterna, var verkliga familjeåk.
Som en mycket stor
lokalpatriot kom jag till Belgien i den uppfattningen att cykel
bilar i stort sett var något svenskt, som så sakta spritt sig
till grannländerna, sedan de lanserats av TfA. Det första jag
emellertid får se efter landstigningen i Ostende är en cykelbil
och en välbyggd sådan. I tron att jag hade mött något unikt
tog jag det första fotografiet. Åket var 4-hjuligt och hade
byggts främst av två gamla damcykel ramar. Trampsystemet var
dubbelt och gjort för rundtrampning. Något liknande Hill
Speed-systemet har inte heller i fortsättning en påträffats.
En tur längs kusten
med alla dess större och mindre badorter resp. städer ger en
imponerande bild av cykelbilsportens omfattning. Genom att
landskapet är helt flackt och vägarna asfalterade, blir
cykelbilarna lättkörda och kommer helt till sin rätt, var för
det ingalunda är ovanligt att se mormor på en promenad med
barnbarnen som barlast. Flertalet av de c-bilar som är i trafik,
har byggts av traktens cykelhandlare och garageägare under
vintermånaderna för att under den varma årstiden, när invånarantalet
i badorterna växer flera gånger om, hyra ut dem pr timma till
motionssugna turister. Den belgiska maten är faktiskt av den omfattningen,
att en viss kroppsrörelse är erforderlig för omsättningen.
|
Taxan för en liten
c-bil är mellan 30 och 40 belg. francs i timmen, motsvarande ca
2: 50-3 kronor. En cykelhandlare med fem vagnar kan således,
under förutsättning att hans bilar har en tilltalande exteriör
och bekväma sitsar, göra avsevärda förtjänster. På vägen från
Ostende till Knokke, en sträcka på 4 mil, kunde man träffa på
ett femtiotal c-bilar under en vacker eftermiddag. Åken är
vanligen tvåsitsiga, ofta även med utrymme för i barn.
Ett efter svenska förhållanden
konventionellt åk, som emellertid är i största laget för en person.
Toppfart i 90% nedåtlut 110km/tim. |
|
|
Bussen är
4-trampad och innehåller fullastad även
3 barn,
en katt och matsäck.
|
En
"cykelbuss" med hemort i Ostende kommer en
oskyldig journalist att instinktivt hugga kameran och
knäppa en bild. Detta är
dock ingenting ty strax efter kommer ett annat familjeåk,
denna gång 6-sitsigt och 6- trampat, men lastat med 9
personer. Utformningen är strängt "Buick
8" och sitsarna läderklädda och mycket
komfortabla. Vagnens vikt tyder på en avsevärd
effekt förbrukning hos de sex tramparna. Cykelbussarna
kanske vore något för Sverige om de försågs med växel
och gjordes något lättare med en stålrörskaross täckt
med tyg eller plastic i stället för fanér |
|
|
|
|
En av de roliga
strutsvagnarna, som livligt uppskattas av barnen. Chassiet borde tillverkas av extra lätta rör och hållfasthetsberäknas. Belgarna
använder nu i brist på annat delar från cykelramar till sina
c-bilar.
Barnen kan man se kuska omkring i små mycket originella strutsvagnar. En
fyrhjulig vagn för trampdrift är förspänd med en söt uppnäst struts
som tar steg när vagnen åker. Synen är komisk och lockar fram ett smil
även på den elakaste gamle grinvarg. Därmed räknar också
turistindustrin. Dessa små "locationguides" hör till
badorternas mest omtyckta attraktioner. Men två kronor timmen kostar det.
För övrigt står jeepar, 2-hjuliga MC- bilar av amerikansk tillverkning
och engelska motorsparkcyklar till turisternas förfogande. Det är ett
motordårarnas paradis, ty vem som helst får köra, körkort existerar
ej. Jag vet inte om vi kan vänta oss några belgiska cykelbilar till TfA
:s stora tävlingar. Dessa åk kanske inte är byggda för den fart, som
brukar hållas på Östermalms Idrottsplats, men vi borde ta en avstickare
dit ner för att visa, vad svenska c-bilar går för. 14 dagar borde räcka
för en resa pr, folkvagn nr 1, ev. med hjälpmotor. |
|
|
|
|
|
Dubbeltrampat och dubbelrattat åk.
Vällastad fyrhjulig cykelbil. |
|
|
|
|
FINSKA CYKELBILISTER till Östermalmstävlingarna |
|
|
Bröderna
Sarjakivi den av dem själva konstruerade och byggda tvåsitsiga
cykelbilen |
|
Trots
materialsvårigheterna i Finland har cykelbilsporten trängt fram
även där. Redan för ett par år sedan började ett par tävlingscyklister,
bröderna Alfons och Aulis Sarjakivi i Helsingfors, att bygga sin
första cykelbil efter svenska ritningar.
De
var inte riktigt nöjda med resultatet - när är förresten en
cykelbilist det? - och därför satte de sig ned och konstruerade
själva en vagn i enlighet med sina önskemål. Resultatet kan
beskådas på bilden här ovan och nu fann de resultatet betydligt
bättre. Naturligtvis har man vid konstruktionen utnyttjat olika
tips som man fått genom Teknik för Allas artiklar om de olika
cykelbilstyperna i Sverige.
Bröderna
Sarjakivi har redan tidigare uttryckt en önskan att komma i närmare
kontakt med de svenska cykelbilisterna och det var därför naturligt
att när arrangörerna av årets mästerskapstävling ar beslöt att göra
tävlingarna internationella en inbjudan också gick till konstruktörerna
av Finlands första cykelbil. Vi har när detta skrives just fått
meddelande om, att under förutsättning att pass och andra formaliteter
kan ordnas vi kommer att få se dem på Östermalms idrottsplats den 28
september i en kamp med svenska och eventuellt också danska
cykelbilister. |
|
|
|
|