"Velocipedryttaren" måste följa klar instruktion 1910.
Ännu så sent som år 1910 betraktades cykeln med stor respekt; användes den i statlig tjänst fick den sannerligen inte behandlas hur som helst. "Signalen" har ur officiella handlingar från det året plockat fram en instruktion, som belyser den saken.
Härom berättas:
Den 22 december 1910 utfärdade t. f. postdirektören i Stockholms distrikt följande, instruktion för velocipedens användande i Stockholm:
Före avfärd skall postvaktmästare tillse att velocipeden är i brukbart skick, att alla skruvar och muttrar äro fastskruvade, att alla
lager äro smorda, ringarna väl pumpade och velocipeden inställd så att den passar ryttaren.
Denna inställning försiggår på följande sätt:
Först inställes sadeln, därefter styret. Man beräknar alltid att sadeln ej bör vara högre uppskruvad än att ryttaren - utan att sträcka foten och med svag böjning av knävecket - med fotbladet kan nå pedalen, då denna är närmast marken. Styrstången bör ej vara högre än att handtagen befinna sig 2 a´ 4 cm. över sadeln. Under färden, som skall ske med så jämn fart som möjligt, skola knänen röras lika upp och ned, fötterna hållas stadigt fast vid pedalerna och dessa alltid beröras av fotbladen. Den åkande bör försöka undgå att åka över stenar, skärvor, skarpa föremål, hål eller fördjupningar i marken. Alltid bör såvitt ske kan den renaste och jämnaste delen av gatan användas och velocipeden på så sätt skyddas från stötar.
Då uppehåll under färden göres och velocipeden lämnas, skall densamma sättas mot trottoarkant eller stödjas mot annat hårt föremål såsom plank el. dyl. och vid starkt solsken alltid om möjligt ställas i skuggan.
På- och avstigning skall alltid ske på den från bakhjulsnaven utskjutande tappen (fotsteget). Det är förbjudet att bestiga velocipeden genom att trampa på pedalen.
Bilden har inget med artikeln att göra.
|