Den sista
mopeden i Teknik för Allas testserie denna säsong är den svenskbyggda
sportmopeden Rusch. Den började tillverkas 1955 och premiärvisades
samma år med den för mopeder något ovanliga vaggramen. Året därpå
utrustades den med bakhjulsfjädring, 9-liters TT-tank och teleskopgaffel
kunde fås på beställning. Årets modell har genomgått mycket små förändringar,
men den har bl. a. fått bredare stänkskärmar och vita däcksidor.
När
vår provkörning inleddes, hade mopeden endast körts ett par hundra
meter. De första starterna krävde därför lite extra besvär, något
som dock senare helt försvann, Då vi testat de tidigare Victoria-försedda
mopederna, har dessa visat sig varit synnerligen lättstartade.
Rusch-mopedens Victoria-motor startade också mycket lätt, om man bara
tog som regel att vid kallstart trycka in chokespjället. Detta oavsett
om det var kallt eller varmt i luften.
I övrigt har vi redan skrivit det
mesta om Victoria-motorn i tidigare tester, men en del saker kan förtjäna
att nämnas på nytt. Motorn ger den lagstadgade toppeffekten vid ett påfallande
högt varv, 0,8 hk vid 4 700 v/min. Man skulle därför lätt kunna tro
att motorn därigenom fått ett högt vridmoment med åtföljande slöhet
vid lägre varv. Men konstigt nog är motorn varvvillig över ett mycket
brett register.
Lagens stränga arm vaktar alldeles speciellt vaksamt över
mopedåkarna och ger dem inte många chanser att åka fortare än 30
km/tim. Men om mopeden rullar iväg fortare än 30 "knutar" i
en nedförsbacke finns det inga fartrestriktioner längre.
Victoria-motorn har på grund av sitt ganska höga toppvarv mycket lätt
att övervarva och i en brant utförsbacke kan man därför utan att
motorn misständer komma upp i 45-50 km/tim.
Vaggramskonstruktionen är något
ovanlig för mopeder. Denna ramtyp brukar man i vanliga fall återfinna på
tunga motorcyklar och tävlingsmotorcyklar. Utförandet ger en mycket
stadig placering av motorn och är i sin helhet mycket stabil. En vaggram
brukar emellertid bli tyngre än en sluten rörram, men på Rusch-mopeden
har man ändå lyckats göra den både lätt och stabil. Tack vare denna
ramtyp är Rusch-mopeden vad beträffar stabilitet och frihet från
vibrationer - i särklass bland mopeder. Ramen är mycket låg och ger därför
också en utmärkt balans.
Framgaffelns lutning är helt riktigt ganska
brant, vilket gör mopeden lättstyrd vid låga farter. Även fjädringen
är bra, vår testmoped hade den vanliga bottenlänkgaffeln framtill, som
visade sig ge god körkomfort på de flesta väglag. Bakre svingarmen är
mycket lång, vilket är bra ur den synpunkten att kedjan får liten rörelsefrihet
i längdled vid upp- och nedfjädring.
Förkromning och lackering är av hög
klass. Några egentliga nackdelar fann vi inte på testmopeden. Vi tycker
det är synd att en så förnämlig moped som Rusch är byggd i första
hand för ungdomen. Skulle tillverkaren - Östholms Motorverkstad - börja
bygga en standardmoped av lika god kvalitet som Rusch Sport, skulle den då
med all säkerhet bli minst lika eftertraktad som företagets sportmoped.
|