Tjusig röd - svart KOMAR.

Komar, en bra bruksmoped  Bj.66

KOMAR på Uddevalla marknaden

(Fridhem) 2002-04-07

Svart Komar moped.

Komar 2330?

Komar Bj.67

Den svenska mopedmarknaden kan i vår (ett ord som nästan för tas som ett skämt med tanke på väderleksförhållandena (läs 1966)) visa upp ett stort antal modeller. De flesta är av så kallad sport-typ, och kanske framstår som de mest iögonfallande med allt krom, uppsvängda avgasrör och övriga lyxdetaljer som är avsedda att ge ett fartfyllt intryck. Man frågar sig ganska snart efter en rundvandring hos mopedförsäljarna vad det ta skall tjäna till, eftersom man i alla fall inte för åka fortare än 30 km/tim, och börjar ganska snart att snegla på de mer bruksbetonade modellerna som allmänhet är mer praktiska och framför allt billigare.

En av dessa bruksmopeder är den polskbyggda Komar, den för närvarande billigaste på svensk marknad. Under de mil vi stiftade bekantskap med Komar gjorde den ett enbart sympatiskt intryck. 

Mopeden är robust uppbyggd efter konventionellt snitt med tvåväxlad handväxel och pedaler.  Ramen består av svetsade rör. Motorn ger den lagtillåtna hästkraften vid 3.700 varv/min. 

Motorn hör kanske inte till de startvilligaste man träffar på, men några större svårigheter har man dock inte när det gäller att få igång den, svaret kommer oftast efter fem-sex "kickar", varpå motorn kräver cirka en halv minuts varmkörning innan den är körklar. Växellägena är väl valda, varför någon större minskning i varvtalet inte behöver inträffa vid uppväxling. Back tagningsförmågan får sägas vara fullt i klass med genomsnittet vad mopeder beträffar. 

Körkomforten är inte att klaga på, trots att man inte skäms bort med någon fjädring på bakhjulet, behöver man ändå inte dras med några ridsår, tack vare den välfjädrande gummisadeln. 

Körställningen är varken bättre eller sämre än andra mopeders, men det är givet att ett par mil i sträck gör sig gällande i kroppen. Vad framhjulsfjädringen beträffar kan sägas det att den trots upprepade misshandelsförsök på steniga och leriga skogsvägar inte visade några tendenser att vilja slå igenom och gå i botten. 

Bromsarna är väldimensionerade och räcker väl för den hastighet man uppnår. Inom parentes kan sägas att Komar tycktes ha en inbyggd övervakarn, att överskrida de lagtillåtna 30 knutarna var otroligt svårt, även i nedförsbackar av stupkaraktär, motorn började genast att protestera vilt och jämrande bromsa så snart hastighetsmätarnålen tenderade att pendla mot 35 km/t

Belysningen räcker även den väl till för fartresurserna, och den övriga ut rustningen vad verktyg beträffar utgörs av det nödvändiga för en moped ägare som själv är kapabel att utföra smärre justeringar och reparationer. 

Komar är en bensinsnål moped, men tyvärr kan vi inte redovisa några exakta siffror eftersom vägmätaren behagade att sluta sin verksamhet efter 12,5 mil, men man fick ändå intrycket att det gick smärre evigheter mellan bensinstationsbesöken. 

Den enda slitagepunkt som kunde upptäckas var vajern till växellådan som slaknade, varpå något av "förväljareffekt" uppstod, dvs. det dröjde en liten stund innan växeln trillade i om man inte växlade försiktigt. Som helhet betraktad är Komar en mycket bra bruksmoped för den som vill ha något att åka till handelsboden eller arbetet med under årets varmare del. Den är kul att köra på skogsvägar med också.