Kedja,
rulle, kilrem?
Med erfarenhet från provkörning av
bortåt 40 mopeder försöker här TfAs mopedexpert Jan
klarlägga frågan om mopedernas kraftöverföringsproblem.
Kedja är
säkrast, rulle enklast och kilrem är stadigast! Välj
det rätta.
Den
som inte väljer det fjärde, kraftöverföring med
kuggdrev, står inför ett mycket besvärligt val, om han
tänker köpa moped och får tillfälle att välja mellan
de tre vanliga drivmetoderna med kedja, rulle och kilrem.
Var och en
av de olika drivmetoderna har sina speciella för- och
nackdelar och den försäljare man träffar talar sig
säkert varm för just den typ av drivning; hans
speciella märke använder sig av.
Teknik
för Allas mopedredaktör har nu provåkt flertalet
märken, och det kan nu vara tid att dra ert del
slutsatser om det stora problemet. Motorernas
begränsning till storlek, kraft och hastighet gör dem
ju praktiskt taget sinsemellan mycket lika som
kraftkällor betraktade, och det blir strängt taget
deras montering på cykeln och deras speciella form av
kraftöverföring och utrustning av reglage som fäller
utslaget för mopedens användbarhet och köregenskaper.
Här ska vi
tala om kraftöverföring.
I
vintras,
när den stora allmänheten skulle dra sina slutsatser av
det första halvårets erfarenheter visade det sig att
kedjan var så populär, att de svenska fabrikerna
omöjligt kunde använda något annat system för nykonstruktionerna. Följaktligen har alla svenska
specialgjorda mopeder kedjedrift med undantag för
Husqvarna som bestämde sig för rem och hade de första
cyklarna ute samma dag sort mopederna släpptes fria.
Husqvarna har emellertid hävdat sig bra i konkurrensen
och bevisat att remdriften är mycket lämplig för mopeder, framför allt om hänsyn ska tas till dess
skonsamhet mot ramen och dess frihet från vibrationer.
Varför
fick då kedjan förtroendet.?
Framför
allt var det därför att den inte slirar. Kedjan är
absolut oberoende av väderleken, förutsatt att den
underhålls med olja. Det svenska klimatet med en
myckenhet regn och snö under den kalla årstiden ansågs
fordra att mopederna så mycket som möjligt
överensstämde med de gamla idealen för lättviktare.
Försäljare av rullmotorer ansåg det lönlöst att
arbeta norr om Gävle.
Med kedja
följer emellertid också en del nackdelar, och det
gäller främst att såväl kedjor tillhörande reglage
och rörliga delar fordrar noggrann tillsyn, eftersom de
medför ökade risker för krångel .
Kedjan är
också en "stum" förbindelse mellan motor och
drivhjul och råkar lätt i vibrationer, vilka överförs
till ramen.
Kedjan vill också gärna slå i kedjeskyddet
och föra oljud på detta sätt och denna olägenhet blir
större ju längre kedjan är, dessa senare olägenheten
med vibrerande kedjor är avsevärt mycket mindre
märkbara då kedjan har ytterligare ett mellanled i form
av en kedje- eller remförsedd reduceringsväxel Två
goda exempel på remmen som mellanled är Stafette och Mobylette, och att dubbel kedjeutväxling har liknande
verkan märks exempelvis på Autopeder och Frams
"Framoped" med Fuchsmotor.
Rullmotorerna
har den påtagliga fördelen att ha ett minimum av
rörliga delar och alltså minsta möjliga utsikter till krångel.
Genom
drivningen med en friktionsrulle av stål, gummi eller
karborundum mot däcket får man en "plastisk"
överföring av kraften, vilket skonar cykeln för
motorvibrationernas påfrestningar.
Som Påhängsmotor
är rullmotorerna lätta att montera De är billigare än
alla andra motorer. Besparingen vid inköp och montering
liksom minskade underhållskostnader torde mer än väl
räcka till för att köpa däck dubbelt så ofta som vid kedjedrift. Ja, däckslitaget är relativt stort vid
rulldrift, men kom ihåg att även kedjor, kilremmar och
kugghjul slits så det argumentet haltar allt en smula.
Värre är kanske rullmotorernas absoluta fordran på
cirkelrunda hjul. Vid monteringen av rullmotorer märker
man ofta, att cykelhjulen måste justeras och riktas.
Dessutom måste vid flera rullmotormärken ringtrycket
kontrolleras omsorgsfullt.
Så var det
slirande rullar vid halt väglag.
De
rulldrivande mopeder jag har kört i regnväder har visat
tydliga tendenser i den vägen. Lustigt nog minskar
slirningen om rullen är av gummi eller kläds över med
en gummi kappa. Stålrullarna slirar mer än karborundumrullarna, men en annan detalj att lägga på
minnet är att rullar med stor diameter har väsentligt
bättre grepp på hjulet och nöter mindre än de med
liten diameter. Stor rulle förutsätter en
reduceringsväxel ihopbyggd med motorn (ILO, Mosquito,
Peugeot t. ex.).
Av specialmopederna har Il Pellegrino
verksamt bidragit till att popularisera rullen, liksom
Velo-Solex genom en lämplig avvägning av motorstyrkan
nått fenomenala resultat när det gäller ringa däck förslitning.
Om
kilremmarna har vi redan talat entusiastiska ordalag.
Som medel
för kraftöverföring är kanske remmen det äldsta
kända på mopeder och motorcyklar - och att den blir
lämpligare ju mindre motorstyrkan är finns det en
mångfald exempel på. Utom Husqvarna fick vi också en
stark lös påhängsmotor med kilrem, Kuli, som
visserligen är placerad långt ute i svansen på cykeln
och sitter sidomonterad bakom bakhjulets axel, men som
samtidigt i stället eliminerade Husqvarnas mest
påtagliga svaghet att ta så stort utrymme i anspråk
att ett skydd för kilremmen liknande ett kedjeskydd inte
gärna låter sig göras. Kuli har också - i motsats
till Husqvarna - stora kilremskivan monterad på navet (Novolettes remskiva sitter på
ekrarna).
Kilremmarna
har givetvis samma svaghet som kedjorna när det gäller
långa reglage-vajrar !
Några
gamla vana påhängsmotorförare har provat flera olika
märken under de senaste tre, fyra åren, och det är
intressant att höra att de fäst sig vid remdriftens fördelar. Visst finns
det några dagar under året, då snöfall, isbildning
eller ett särdeles vått och ihärdigt regn gör
kilremmen besvärlig - men hur
många mopedåkare är det som då nödvändigtvis måste åka?
Denna
senare fråga är också aktuell för tveksamma rullmotorköpare: I det
väglag, då rullmotorn inte är
effektiv i branta uppförsbackar - på någorlunda släta
vägar går det som regel bra ändå - är det
kanske inte alls troligt att ni tänker köra moped?
Kraftöverföring
med endast kugghjul i stegvis utväxling används endast
av två märken: Kuchen och
Velmo, av vilka det senare "flygande tefatet"
djärvt nog sitter i framhjulet och Kuchen-motorn är
intimt förbunden med bakhjulet. Erfarenheten är väl
ännu alldeles för liten för att man ska kunna avgöra
kuggdriftens för- och nackdelar.
Velmos anhängare är
emellertid synnerligen entusiastiska, medan
Kuchen-motorns tillverkare gjort en automatisk
frikoppling som träder i funktion när motorn inte
driver på bakhjulet, och vidare gjort en fjädrande
upphängning av motorn för att skona kugghjulen.
I
sanning,
mopederna har skapat en väldig mängd konstruktionsproblem, och det är den moped köpande allmänheten som
i sista hand avgör vilket märke som är bäst och vilka
metoder som innebär den bästa lösningen på
kraftöverförings problemet.
Det är den
nu påbörjade moped säsongen som ska ge svar på denna
och en mängd andra frågor.
|