Fichtel
& Sachs Saxonette.
Cyclemaster motor monterad på cykel. [Same
Cyclemaster at Berini.]
Schematisk
bild av en Vägens aktersnurra. Cyclemaster
1.
Stationär cylinder. 2. Upp- och ned- gående kolv
3.
Roterande 3-lagrad vevaxel.
4.
Kedja mellan motordrev och koppling.
5.
Frikopplingsanordning. 6. Kedjedrivning.
7.
Bakhjulets kuggkrans. 8. Roterande hjultrumma.
9.
Kedja från pedalerna.
Berini med sin
påskäggsliknande bensintank
sedd från förgasarsidan.
[Back
to Wing Wheel.]
Den holländska Wing Wheel med fjädring i
framgaffeln.
48 cc Velo Solex
monterad på cykeln.
|
Vägens aktersnurror, dvs. de s. k. påhängsmotorerna, som efter kriget fått ett
oerhört genombrott på den europeiska kontinenten har det besvärligt i Sverige
f.n. Enligt de nya trafikbestämmelserna
är de att betrakta som motorcyklar men samtidigt har riksdagen begärt
specialbestämmelser, och allt tyder på att de mycket snart befrias från de nya restriktionerna och blir helt eller
i det närmaste jämställda med vanliga cyklar. Detta kommer säkerligen att ge
dessa motorer samma utbredning här som i andra stora cykelländer.
Påhängsmotorerna
för cyklar är ingen nyhet, snarare tvärt om. Tanken på en liten hjälpmotor att apteras
på en vanlig trampcykel är gammal som gatan är man frestad säga. Under
20-talet t.ex. hade påhängsmotorerna en kort blomstringsperiod, och företräddes
då i främsta rummet av en del tyska konstruktioner, och här ska det
endast påminnas om en av de som levde kvar längst nämligen Fichtel&Sachs kända
Saxonette, vilken i många avseenden ansluter till nu aktuella konstruktioner.
Saxonette,
vilken var utförd som "navmotor", hade en
liggande encylindrig tvåtaktsmotor, som var fjädrande upphängd
i bakhjulet, vilket drevs genom kuggväxel i förhållandet
1: 17. Totala vikten av bakhjulet med motorn var 14,5 kg. I
detta sammanhang kan även erinras om det gamla ÖWA-hjulet,
vilket höll sin ägare i god kondition och med väl
utbildade benmuskler.
Efter
det senaste kriget har dock de små hjälpmotorerna gått en
renässans till mötes som är ganska anmärkningsvärd. Förklaringen
till detta får man nog söka i behovet av ett enkelt
driftsbilligt fordon, som kan skötas av vem som helst. Modellerna
är legio, men cylindervolymen tycks hålla sig mellan 25
och 50 cc och effekten mellan 0,5 och 1 hk. Placeringen av
motorn liksom sättet för kraftöverföringen är omstridd,
men samtliga motorerna på något undantag när är av
tvåtaktstyp.
Den
minsta av de i marknaden förekommande cykelmotorerna är Cyclemaster,
vilken endast har en cylindervolym av 25,7 cc. På
grund av sin kompakta och välgenomtänkta konstruktion står
den dock på höjden av vad som kan åstadkommas på
detta område.
Motorn,
som är av tvåtaktstyp, är fullt modern med gasmatare och
"fyrkantsförhållande", dvs. cylinderdiameter och
slaglängd är densamma i detta fall 32 mm. Effekten vid 4
000 varv/min är ca 0,6 hk och vid detta varv är cykelns
hastighet nära 35 km/tim. Hela
konstruktionen är utförd som en enhet inbyggd i bakhjulet
och kan monteras på vilken standardcykel som helst på en
liten stund.
Berini
- Wing Wheel - Velo Solex
Cyclemasters
raka motsats i fråga om placering och drivsätt är
Berini, vilken monteras på framgaffeln och medelst en
rulle driver mot framhjulets däck. Här sker
frikopplingen genom att hela aggregatet lyfts, vilket
möjliggör för rullen att rotera fritt till skillnad
från Cyclemastern, vilken är försedd med
konventionell clutch i oljebad.
Bägge
de här nämnda konstruktionerna kommer från
cykellandet Holland liksom Wing Wheel som är utförd
som "nav motor" men i detta fallet
lokaliserad i framhjulet. Motorn är en tvåtaktare
med 35 mm cylinderdiameter och 40 mm lång slaglängd, vilket gör en cylindervolym av 38 cc.
Som
exempel på motorer som monteras på framgaffeln och
driver med hjälp av rulle kan vidare nämnas G.Y.S.
Motamite på 49 cc, Cymota på 45 cc och Velo Solex på
48 cc.
Baknavsmontering
praktiseras vidare av Bantamotor, som driver med hjälp
av kuggväxel, och den remdrivande Kuli (tidigare
presenterad och avbildad i TfA) samt kedjedrivande V.A.P. och
Victoria.
Drivning
av bakhjulet förekommer även av motorer, som är
placerade bakom sadeln och som i likhet med Cyklaid överför
kraften med hjälp av kilrem eller som Bikotor med hjälp
av rulle mot bakdäcket. Sistnämnda drivsätt används
ju även av Mini-Motor, vilken har den största
cylindervolymen i hela samling en eller
"hela" 49,9 cc.
Power
Pak - Raketdrift
Power
Pak är även en 49-"kubikare" som driver
med rulle mot bakdäcket, men liksom den
framgaffelmonterade Berini hänger den med
cylindertoppen nedåt och frikopplas genom höjning av
hela aggregatet med hjälp av en spak.
Remdrift
av framhjulet förekommer även och som ett exempel
kan nämnas den tyska Radfix.
Placering
av hjälpmotorn under eller i anslutning till cykelns
vevparti förekommer även i flera fall som t. ex.
italienaren Garellis mycket omtalade 38 cc Mosquito,
vilken från detta läge driver med rulle mot bakdäcket.
Den
kanske märkligaste motorn med denna placering är väl
dock den italienska fyrtaktaren Cucciolo, som är försedd
med stötstångsreglerade toppventiler och tvåväxlad
växellåda med förväjaranordning, samt
kedjedrivning till bakhjulet.
En
del av hjälpmotorbyggarna har otvivelaktigt
influerats av modellflygarna och deras motorer för
att nu ej tala om modellracerbilarna och deras häpnadsväckande
prestationer. Bland de hjälpmotorer som på
sistone kommit fram i Tyskland har vi sålunda en som
tycks vara en direkt "uppskalad" modell
flygmotor, nämligen den fläktkylda Kratzsch Motor,
som är på 35 cc och avsedd att monteras på baknavet.
Problemet
med en lämplig drivkälla för cyklar har man försökt
att lösa på många andra sätt än genom utnyttjande
av vanliga bensinmotorer och bland de mera kuriösa får
man väl räkna med vissa försök med raketdrift och
reaktionsdrift, som gjorts i bl. a. Frankrike och nu
senast i Amerika där man försökt använda
reaktionsrör enligt V1- principen och med en frekvens
av ca 250 per sekund på den pulserande gaskolven. Även
varmluftsmotorer i modern form och i en storlek lämplig
som drivkälla för cyklar är föremål för målmedvetna
försök. Resultaten med de nuvarande minsta tvåtaktsmotorerna
är dock så pass goda att endast helt
revolutionerande konstruktioner kan göra dem rangen
stridig som den bästa kraftkällan.
En
annan typ av aktersnurra: en fransk "stålfarfar"
med raketdriven trampcykel. |