Separata motorer / Separate helpengines.
 HVA (REX) Husqvarna Vapenfabrik, Huskvarna. ^ back pict. reg. ● [Back/to Hilfsmotor main.]
- - - - - - - - - - - - -
 
 
                                   
 

 

Novolette med tysk REX motor. 

• REX Fahrradmotor FM 40

 

Artikel om påhängsmotorer, "man"

behandlar allt i ämnet mellan himmel

och jord.

 

 

 

 

 

 
1952      
 1952     [Back/To REX Fahrradmotor (FM 40).]  Hilfsmotoren.
 
 [Husqvarna Novolette main.] •  Separate: Novolette, RMV 40.Special: Novolette REX -52. • Artikel: Mopedens start 1 juli 1952.  
 
 
 1952 - HVA Husqvarna. / REX.
 
 

Novolette hjälpmotor monterad på framhjulet. Kraftöverföring med kilrem. Motorn kan även monteras nere vid vevpartiet på en cykel av speciell typ som lämpar sig även för äldre personer. Kraftöverföringen sker med kilrem. Motorn har en cylindervolym av 40 cm3 och utvecklar 0, 8 hkr. 

Magneten är av Bosch fabrikat och lämnar ström till en strålkastare, som har hel- och halvljus. Motorn har dekompressionsventil.

 

 

 

 
 
 
CYKEL
 
 Note: Artikel nedan har inget med bilden ovan att göra, mer det gemensamma "det med" hjälpmotorer.
 
Artiklar.
  1952 - CYKEL MED HJÄLPMOTOR (Om hjälpmotorer).
 
 

[29] ÖWA-hjulet Steirische Motorenwerke, Graz.

[39] Saxonette. Påhängsmotorerna för cyklar

...... är ingen nyhet.

[50] Sätt motor på trampcykeln!

...... Kuli, ABG, Mosquito, Fölet (Le Poulain).

[52] Mopedens juli-start 1952.

[52] Cykel med hjälpmotor eller tåg.

[52] Körkortsfritt ! Skattefritt !

[52] Om hjälpmotorer.

[52] Vägens aktersnurra.

[53] Knappar - Rullar - Spakar.

[53] Kedja, rulle eller kilrem.

[54] 10 common engines 1954.

Autoped, Express, HMW, Husqvarna, JLO,

Pilot (Rex), Sachs, Victoria and Zündapp.

 

 

A-Z

 

Hilfsmotoren.

Hilfsmotoren.
 

 

 

 

 

 

 

CYKEL MED HJÄLPMOTOR.

Den första påhängsmotorn i Sverige, eller hjälpmotorn som den nu vanligen kallas, konstruerades av fabrikör Jern i Gävle 1914, och den fick snart efterföljare, men de blev aldrig populära. I utlandet byggdes också dylika motorer och en eller annan av dessa letade sig till vårt land under årens lopp, utan att någon emellertid vann större avsättning.

Men i och med att priserna på de »riktiga» motorcyklarna steg allt mer och mer, började man utomlands att bygga hjälpmotorer i stor skala, och så tog man även i vårt land itu med att konstruera små motorer. Sedan lämpliga firmor tagit hand om saken blev det fart på försäljningen, och under de senaste åren har tusentals hjälpmotorer monterats.

 

 

BESKAFFENHET.

Hjälpmotor får anbringas på de flesta typer av cyklar, även på tandemcykel, trehjulig cykel och cykel med tillkopplat sidofordon. Man får också med hjälpmotorförsedd cykel dra ett tillkopplat fordon. Sätter man däremot motor på en fyrhjulig cykel, förvandlas detta fordon till bil, vilken kräver körkort, besiktning registrering, skatt och trafikförsäkring.

Hjälpmotorn skall vara av typ, som godkänts av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Motorn får ha en cylindervolym av högst 50 cm och en effekt av högst 0,8 hkr. Den skall vara konstruerad för en hastighet av högst 30 km/tim. och skall inte utan svårighet kunna ändras till högre hastighet. Den skall vidare till tyngd och verkningssätt vara lämpad för cykel av normal byggnad. En cykel utrustad med motor av annan typ räknas som vanlig lätt motorcykel och fordrar körkort och registrering, varjämte trafikförsäkrings- och skatteplikt inträder.

Cykel med hjälpmotor skall ha minst två effektiva bromsar, verkande oberoende av varandra. Har cykeln från början endast vanlig frihjulsbroms, måste man således då man monterar hjälpmotor sätta på ytterligare en broms, t. ex. en handbroms på fram- eller bakhjulet.

Har cykeln tre hjul eller tillkopplat sidofordon skall åtminstone en broms kunna på sluttande mark hålla kvar cykeln, även om föraren lämnat denna.

I stället för ringklocka skall cykeln ha en ljudsignalapparat med jämn, dov ton, exempelvis bollhorn.

På lämplig, lätt synlig plats skall vara anbragt en skylt av metall, som i tydlig skrift upptar ägarens namn samt adress eller identitetsbeteckning i folkbokföringen. På skylten skall även anges motorns typbeteckning och tillverkningsnummer.

I fråga om belysning gäller föreskrifterna för en vanlig trampcykel. Under mörker skall således framtill finnas lykta med vitt eller gult sken av sådan ljusstyrka, att cykeln kan föras på betryggande sätt. Har lyktan bländande sken, skall den snabbt kunna bländas av. Baktill skall finnas lykta med rött sken eller röd reflexanordning.

Om fordon är kopplat vid sidan av cykeln skall det på den sida som är vänd från cykeln ha framåtriktad gul eller vit lykta eller gul eller vit reflexanordning. Högerkopplat sidofordon skall dessutom baktill till höger ha bakåtriktad röd lykta eller röd reflexanordning.

Fordon som är kopplat efter cykel med hjälpmotor skall vid färd i mörker ha röd lykta eller röd reflexanordning baktill.

 

 

MOTORKONSTRUKTION.

Motorerna är nästan alla av tvåtaktstyp, men till sin konstruktion, placering och även i andra avseenden ganska olika. Vad först konstruktionen av motorn beträffar, är den dels av vändspoltyp, dels av den alltjämt vanliga typen med »näsa» på kolven. En del har dekompressionsventil och andra saknar sådan. En typ har motorn sammanförd med drivhjulet till ett enda aggregat, under det att de flesta har motorn och kraftöverföringen liggande utanför det drivande hjulet. Den förstnämnda typen är så intressant att vi ägnar den en kortare beskrivning i fig. 43. En del har en enda utväxling, under det att andra har växellåda med två växlar.

Olika motorplaceringar förekommer: I närheten av axeln på bakhjulet, ovanför bakhjulet, ovanför framhjulet eller vid tramporna. En typ har som nyss nämnts hela motoraggregatet inbyggt i bakhjulet.

Som vi skall se är motorn en ren miniatyrmotor. Den största förekommande cylinderdiametern är nämligen inte mer än 40 mm. Cylindervolymen är högst 50 cm3 och en typ har endast 26 cm3. Varvantalet är mycket varierande. En har ett högsta varvtal av bortåt 5 000 varv i minuten - en annan endast 2 000; 3 000-4 000 är annars det vanliga. Endast i ett avseende är alla lika. De har nämligen magnettändning och magneterna är så till vida lika, att de är av svänghjulstyp. Förgasarna är däremot ganska olika, och en förgasartyp har inte ens något munstycke.

För att ge ett begrepp om en cykel försedd med hjälpmotor och om motorns montering ges i fig. 44 och 45 en redogörelse för en svenskbyggd maskin. I instruktionshäftet för denna finns utförliga anvisningar för monteringen. Inga ingrepp behöver göras på cykeln. Monteringen kan cykelägaren göra själv; möjligen behöver han anlita cykelverkstad för att iordningställa reglagekablarna till rätta längder. Kostnaden härför är obetydlig.

 

 

FODRINGAR för att köra cykel med hjälpmotor.

För att få föra cykel med hjälpmotor måste man ha fyllt 15 år. Körkort erfordras inte. Cykeln skall ej registreras. Det behövs heller inte någon trafikförsäkring och vidare är cykeln skattefri.

Om någon som inte fyllt 15 år kör cykel med hjälpmotor blir det barnets vårdare som får svara för följderna. Kungl. kungörelse säger härom: »Föres cykel med hjälpmotor av barn, som ej fyllt 15 år, skall den, som har vårdnaden av barnet, straffas med dagsböter. Visar denne, att förseelsen skett utan hans vetskap, eller att han gjort vad på honom ankommit för att före komma densamma, vare han fri från ansvar.»

Det måste observeras att detta förbud för minderårig gäller även trampning med avslagen motor. Däremot möter ej hinder att leda cykeln.

Sannolikt är att framdeles en obligatorisk ansvarshetsförsäkring kommer att införas, men i avvaktan på särskild utredning får cyklar med hjälpmotor tills vidare gå utan försäkringstvång. Ägare och förare av sådan cykel måste emellertid besinna att automobilansvarigahetslagens stränga ansvarsförhållanden gäller även dem -  innebärande ersättningsplikt vid olycka såvida ej frihet från vållande kan styrkas.

Denna ersättningsplikt gäller även vid skada på medföljande person, t. ex. barn på barnsits eller passagerare på tandemcykel. Då ersättningsbeloppen kan bli så stora att de blir ekonomiskt ödeläggande för den enskilde kan lämpligheten av att ta och samvetsgrant vidmakthålla en frivillig ansvarighetsförsäkring inte understrykas starkt nog.

 

 

TRAFIKFÖRESKRIFTER m. m.

För en cykel med hjälpmotor gäller de vanliga trafikreglerna, samt dessutom följande:

1. Körning måste ske på körbanan. Cykelbana får inte användas ens då cykeln trampas fram.

 

2. Körning i bredd med cykel bör inte förekomma och är förbjuden t. ex. då motordrivet fordon nalkas, då sikten är skymd eller fara eller hinder för andra trafikanter skulle uppstå.

 

3. Den cyklande skall hålla bägge fötterna på pedalerna och åtminstone ena handen på styret.

 

4. Han får inte låta cykeln dras av annat fordon.

 

5. Cykling över gångbana får inte ske direkt från port eller passage där sikten över gångbanan är skymd. I fråga om passagerare och last gäller bestämmelserna för en vanlig trampcykel.

 

6. På cykeln får samtidigt åka högst det antal personer cykeln är byggd för. Därutöver får dock medtas ett barn under 10 år eller om föraren fyllt 18 år två barn under 6 år, allt under förutsättning att cykeln är försedd med ordentlig barnsits (sitsar) och skydd mot hjulekrarna.

 

7. Vikten av medfört gods får inte överstiga 50 kg vid tvåhjulig cykel eller 100 kg vid trehjulig. För speciellt byggd transportcykel är dock, om föraren fyllt 18 år, de högsta tillåtna lasterna 75 kg (tvåhjuling) och 150 kg (trehjuling).

 

8. På cykel med tillkopplat fordon får godsets sammanlagda vikt ej överstiga 100 kg.

 

9. Högsta tillåtna bredd av fordon och last är för tvåhjuling utan tillkopplat fordon 120 cm och eljest 150 cm. Föraren måste uppfylla de fordringar, som ställs på varje fordonsförare, vilket slag av fordon det än gäller. Han är dessutom underkastad de särskilt stränga bestämmelserna om påverkan av starka drycker och andra berusningsmedel, vilka gäller för förare av motorfordon  - även vid trampning med avslagen motor.

 

 

SKÖTSEL OCH KÖRNING.

För skötsel och körning av en hjälpmotor gäller i huvudsak de råd och anvisningar som i det föregående givits för en lätt motorcykel. På grund av de växlande konstruktionerna kan inga föreskrifter ges som täcker alla behov - man måste precis som då det gäller en lätt motorcykel noggrant studera instruktionsboken och begära anvisningar av säljaren.

Vad själva körningen beträffar bör föraren särskilt lägga på minnet den begränsade kraftutveckling som motorn är mäktig. Ett hänsynslöst utnyttjande kan leda till en snabb förslitning. Som namnet klart anger är motorn ett hjälpredskap, och den kan under svårare förhållanden vara otillräcklig att ensam stå för framdrivningen. I backar, vid tungt väglag och då cykeln är tungt lastad skall man därför inte tveka att hjälpa till med tramporna.

Vid köp av hjälpmotor miste man förvissa sig om att motorn är godkänd av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. Monteras en ej godtjänd motor blir maskinen en vanlig lätt motorcykel, som fodrar körkort etc. I pressläggningsögonblicket har 10 motorer godkänts av det 25-tal för vilka godkännande sökts.

 

 

FRÅGOR ATT STÄLLA TILL FÖRSÄLJAREN. 

Som regel kan nog sägas, att instruktionsboken lämnar alla behövliga råd rörande körning, skötsel och avhjälpande av fel, men de allra flesta lär sig saker och ting lättare, om de får se på, hur det går till att utföra en manöver eller justera en detalj Låt därför försäljaren demonstrera:

 

1. Hur de olika handtagen skall handhas.

2. Hur de skall justeras, om de inte fyller sina funktioner. Kopplingen och bromsarna slits ju, även om de sköts "väl och då måste justering ske. Detta kan man bli tvungen att göra under en långfärd.

3. Huruvida på en trampmaskin ettans eller tvåans växel bör vara ilagd vid starten på slät väg.

4. Hur växlingen bäst bör utföras.

5. Hur motorn stannas.

6. Hur förgasarens munstycke rengörs.

7. Hur oljenivån lättast skall kontrolleras.

8. Hur många ställen som kräver smörjning.

9. Hur ofta sådan bör företas på olika ställen.

10. Hur spänd kedjan bör vara och hur den sträckes.

11. Hur kedjan bör tagas bort, rengöras och åter sättas in.

12. Hur bakhjulet efter skedd ringomläggning skall sättas in igen så att det inte skevar.

 
 

CYKEL MED HJÄLPMOTOR.

Den första påhängsmotorn i Sverige, eller hjälpmotorn som den nu vanligen kallas, konstruerades av fabrikör Jern i Gävle 1914, och den fick snart efterföljare, men de blev aldrig populära. I utlandet byggdes också dylika motorer och en eller annan av dessa letade sig till vårt land under årens lopp, utan att någon emellertid vann större avsättning.

Men i och med att priserna på de »riktiga» motorcyklarna steg allt mer och mer, började man utomlands att bygga hjälpmotorer i stor skala, och så tog man även i vårt land itu med att konstruera små motorer. Sedan lämpliga firmor tagit hand om saken blev det fart på försäljningen, och under de senaste åren har tusentals hjälpmotorer monterats.

 

 

BESKAFFENHET.

Hjälpmotor får anbringas på de flesta typer av cyklar, även på tandemcykel, trehjulig cykel och cykel med tillkopplat sidofordon. Man får också med hjälpmotorförsedd cykel dra ett tillkopplat fordon. Sätter man däremot motor på en fyrhjulig cykel, förvandlas detta fordon till bil, vilken kräver körkort, besiktning registrering, skatt och trafikförsäkring.

Hjälpmotorn skall vara av typ, som godkänts av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Motorn får ha en cylindervolym av högst 50 cm och en effekt av högst 0,8 hkr. Den skall vara konstruerad för en hastighet av högst 30 km/tim. och skall inte utan svårighet kunna ändras till högre hastighet. Den skall vidare till tyngd och verkningssätt vara lämpad för cykel av normal byggnad. En cykel utrustad med motor av annan typ räknas som vanlig lätt motorcykel och fordrar körkort och registrering, varjämte trafikförsäkrings- och skatteplikt inträder.

Cykel med hjälpmotor skall ha minst två effektiva bromsar, verkande oberoende av varandra. Har cykeln från början endast vanlig frihjulsbroms, måste man således då man monterar hjälpmotor sätta på ytterligare en broms, t. ex. en handbroms på fram- eller bakhjulet.

Har cykeln tre hjul eller tillkopplat sidofordon skall åtminstone en broms kunna på sluttande mark hålla kvar cykeln, även om föraren lämnat denna.

I stället för ringklocka skall cykeln ha en ljudsignalapparat med jämn, dov ton, exempelvis bollhorn.

På lämplig, lätt synlig plats skall vara anbragt en skylt av metall, som i tydlig skrift upptar ägarens namn samt adress eller identitetsbeteckning i folkbokföringen. På skylten skall även anges motorns typbeteckning och tillverkningsnummer.

I fråga om belysning gäller föreskrifterna för en vanlig trampcykel. Under mörker skall således framtill finnas lykta med vitt eller gult sken av sådan ljusstyrka, att cykeln kan föras på betryggande sätt. Har lyktan bländande sken, skall den snabbt kunna bländas av. Baktill skall finnas lykta med rött sken eller röd reflexanordning.

Om fordon är kopplat vid sidan av cykeln skall det på den sida som är vänd från cykeln ha framåtriktad gul eller vit lykta eller gul eller vit reflexanordning. Högerkopplat sidofordon skall dessutom baktill till höger ha bakåtriktad röd lykta eller röd reflexanordning.

Fordon som är kopplat efter cykel med hjälpmotor skall vid färd i mörker ha röd lykta eller röd reflexanordning baktill.

 

 

MOTORKONSTRUKTION.

Motorerna är nästan alla av tvåtaktstyp, men till sin konstruktion, placering och även i andra avseenden ganska olika. Vad först konstruktionen av motorn beträffar, är den dels av vändspoltyp, dels av den alltjämt vanliga typen med »näsa» på kolven. En del har dekompressionsventil och andra saknar sådan. En typ har motorn sammanförd med drivhjulet till ett enda aggregat, under det att de flesta har motorn och kraftöverföringen liggande utanför det drivande hjulet. Den förstnämnda typen är så intressant att vi ägnar den en kortare beskrivning i fig. 43. En del har en enda utväxling, under det att andra har växellåda med två växlar.

Olika motorplaceringar förekommer: I närheten av axeln på bakhjulet, ovanför bakhjulet, ovanför framhjulet eller vid tramporna. En typ har som nyss nämnts hela motoraggregatet inbyggt i bakhjulet.

Som vi skall se är motorn en ren miniatyrmotor. Den största förekommande cylinderdiametern är nämligen inte mer än 40 mm. Cylindervolymen är högst 50 cm3 och en typ har endast 26 cm3. Varvantalet är mycket varierande. En har ett högsta varvtal av bortåt 5 000 varv i minuten - en annan endast 2 000; 3 000-4 000 är annars det vanliga. Endast i ett avseende är alla lika. De har nämligen magnettändning och magneterna är så till vida lika, att de är av svänghjulstyp. Förgasarna är däremot ganska olika, och en förgasartyp har inte ens något munstycke.

För att ge ett begrepp om en cykel försedd med hjälpmotor och om motorns montering ges i fig. 44 och 45 en redogörelse för en svenskbyggd maskin. I instruktionshäftet för denna finns utförliga anvisningar för monteringen. Inga ingrepp behöver göras på cykeln. Monteringen kan cykelägaren göra själv; möjligen behöver han anlita cykelverkstad för att iordningställa reglagekablarna till rätta längder. Kostnaden härför är obetydlig.

 

 

FODRINGAR för att köra cykel med hjälpmotor.

För att få föra cykel med hjälpmotor måste man ha fyllt 15 år. Körkort erfordras inte. Cykeln skall ej registreras. Det behövs heller inte någon trafikförsäkring och vidare är cykeln skattefri.

Om någon som inte fyllt 15 år kör cykel med hjälpmotor blir det barnets vårdare som får svara för följderna. Kungl. kungörelse säger härom: »Föres cykel med hjälpmotor av barn, som ej fyllt 15 år, skall den, som har vårdnaden av barnet, straffas med dagsböter. Visar denne, att förseelsen skett utan hans vetskap, eller att han gjort vad på honom ankommit för att före komma densamma, vare han fri från ansvar.»

Det måste observeras att detta förbud för minderårig gäller även trampning med avslagen motor. Däremot möter ej hinder att leda cykeln.

Sannolikt är att framdeles en obligatorisk ansvarshetsförsäkring kommer att införas, men i avvaktan på särskild utredning får cyklar med hjälpmotor tills vidare gå utan försäkringstvång. Ägare och förare av sådan cykel måste emellertid besinna att automobilansvarigahetslagens stränga ansvarsförhållanden gäller även dem -  innebärande ersättningsplikt vid olycka såvida ej frihet från vållande kan styrkas.

Denna ersättningsplikt gäller även vid skada på medföljande person, t. ex. barn på barnsits eller passagerare på tandemcykel. Då ersättningsbeloppen kan bli så stora att de blir ekonomiskt ödeläggande för den enskilde kan lämpligheten av att ta och samvetsgrant vidmakthålla en frivillig ansvarighetsförsäkring inte understrykas starkt nog.

 

 

TRAFIKFÖRESKRIFTER m. m.

För en cykel med hjälpmotor gäller de vanliga trafikreglerna, samt dessutom följande:

1. Körning måste ske på körbanan. Cykelbana får inte användas ens då cykeln trampas fram.

 

2. Körning i bredd med cykel bör inte förekomma och är förbjuden t. ex. då motordrivet fordon nalkas, då sikten är skymd eller fara eller hinder för andra trafikanter skulle uppstå.

 

3. Den cyklande skall hålla bägge fötterna på pedalerna och åtminstone ena handen på styret.

 

4. Han får inte låta cykeln dras av annat fordon.

 

5. Cykling över gångbana får inte ske direkt från port eller passage där sikten över gångbanan är skymd. I fråga om passagerare och last gäller bestämmelserna för en vanlig trampcykel.

 

6. På cykeln får samtidigt åka högst det antal personer cykeln är byggd för. Därutöver får dock medtas ett barn under 10 år eller om föraren fyllt 18 år två barn under 6 år, allt under förutsättning att cykeln är försedd med ordentlig barnsits (sitsar) och skydd mot hjulekrarna.

 

7. Vikten av medfört gods får inte överstiga 50 kg vid tvåhjulig cykel eller 100 kg vid trehjulig. För speciellt byggd transportcykel är dock, om föraren fyllt 18 år, de högsta tillåtna lasterna 75 kg (tvåhjuling) och 150 kg (trehjuling).

 

8. På cykel med tillkopplat fordon får godsets sammanlagda vikt ej överstiga 100 kg.

 

9. Högsta tillåtna bredd av fordon och last är för tvåhjuling utan tillkopplat fordon 120 cm och eljest 150 cm. Föraren måste uppfylla de fordringar, som ställs på varje fordonsförare, vilket slag av fordon det än gäller. Han är dessutom underkastad de särskilt stränga bestämmelserna om påverkan av starka drycker och andra berusningsmedel, vilka gäller för förare av motorfordon  - även vid trampning med avslagen motor.

 

 

SKÖTSEL OCH KÖRNING.

För skötsel och körning av en hjälpmotor gäller i huvudsak de råd och anvisningar som i det föregående givits för en lätt motorcykel. På grund av de växlande konstruktionerna kan inga föreskrifter ges som täcker alla behov - man måste precis som då det gäller en lätt motorcykel noggrant studera instruktionsboken och begära anvisningar av säljaren.

Vad själva körningen beträffar bör föraren särskilt lägga på minnet den begränsade kraftutveckling som motorn är mäktig. Ett hänsynslöst utnyttjande kan leda till en snabb förslitning. Som namnet klart anger är motorn ett hjälpredskap, och den kan under svårare förhållanden vara otillräcklig att ensam stå för framdrivningen. I backar, vid tungt väglag och då cykeln är tungt lastad skall man därför inte tveka att hjälpa till med tramporna.

Vid köp av hjälpmotor miste man förvissa sig om att motorn är godkänd av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. Monteras en ej godtjänd motor blir maskinen en vanlig lätt motorcykel, som fodrar körkort etc. I pressläggningsögonblicket har 10 motorer godkänts av det 25-tal för vilka godkännande sökts.

 

 

FRÅGOR ATT STÄLLA TILL FÖRSÄLJAREN. 

Som regel kan nog sägas, att instruktionsboken lämnar alla behövliga råd rörande körning, skötsel och avhjälpande av fel, men de allra flesta lär sig saker och ting lättare, om de får se på, hur det går till att utföra en manöver eller justera en detalj Låt därför försäljaren demonstrera:

 

1. Hur de olika handtagen skall handhas.

2. Hur de skall justeras, om de inte fyller sina funktioner. Kopplingen och bromsarna slits ju, även om de sköts "väl och då måste justering ske. Detta kan man bli tvungen att göra under en långfärd.

3. Huruvida på en trampmaskin ettans eller tvåans växel bör vara ilagd vid starten på slät väg.

4. Hur växlingen bäst bör utföras.

5. Hur motorn stannas.

6. Hur förgasarens munstycke rengörs.

7. Hur oljenivån lättast skall kontrolleras.

8. Hur många ställen som kräver smörjning.

9. Hur ofta sådan bör företas på olika ställen.

10. Hur spänd kedjan bör vara och hur den sträckes.

11. Hur kedjan bör tagas bort, rengöras och åter sättas in.

12. Hur bakhjulet efter skedd ringomläggning skall sättas in igen så att det inte skevar.

 
 
Hilfsmotoren.