Kalmar Läns kalops: Artiklar, tänstift, hjälmar, vulkset, tester....
-Sparkplugs ¤ 2-takt, Stenholm -54 ¤ Varför går inte mop. -55 ¤ Vårda kedjan ¤ Helmets ¤ Repair outfits   ^ back  
-Antal mop. 1961 ¤ Test of 14 mop. -66
-1966 Motors Mopedtest: Monark Topper, Puch Dakota, Rex Sport, Svalan, Zündapp Sport 50 ¤ 1967 DBS Sport 3022 
-Krom, lyx - men också trampor -67 ¤ 1968 Motors Mopedtest: Tomos GT  
-1976 Motors test Casal K-190, MCB 1200, Suzuki K 50 M ¤ Långtidstest av Monark MCB 1254
  Flyttad, finns här nu.
 MOTOR 6/1976               LINK:  MCB 1203   
S Långtidstest med Monark MCB 1254                        Stryktålig trampmoped.
 

Den lilla automatkopplade enväxlade trampmopeden blev något av en favorit under förra årets test, publicerad i Motor 14-15/ 1975. Slutomdömet då: lätt att parkera, lätt att köra och accelerationssnabb. 

 Detta betyg står sig nu efter sammanlagt 14 månader och 525 mil, varav ca två tredjedelar på asfalt och en tredjedel på leriga åkervägar. 

 Frånsett att tändstiftet putsats rent från koksloppor då och då, att mopeden tvättats ren ungefär en gång i månaden, och att kedjorna oljats in efter tvätten och rostskyddsmedel sprejats på utsatta skruvar och muttrar samt några punkteringar lagats har inga justeringar eller reparationer utförts. 

 De enda motorstörningarna har orsakats just av koksloppor mellan tändstiftets elektroder. Har man kommit ihåg att ha en tändstiftshylsa i verktygsfacket är dock tändstiftet urskruvat och rengjort och åter inskruvat på 1-2 minuter. 

 Två saker har irriterat vid det dagliga umgänget med MCB 1254. 

Trampvevarna är i kortaste laget varför det är tungt och vingligt att trampa igång motorn när den är kall. Ett knep kom oftast till användning: mopeden ställdes så på sitt centralstöd att bakhjulet kom fritt i luften, varefter föraren satte sig på moppen och trampade igång den »i luften». 

 Det andra irritationsmomentet var sadelvibrationer i högre fart. Hur än i sadeln ställdes in råkade den i svängningar när mopeden kom upp i toppfart. 

 Automatkopplingen börjar bli något slirig i lågfartsaccelerationer, men hjälper föraren till med tramporna drar man fortfarande ifrån alla fina fyrväxlade mc-mopeder. 

 Som redan påpekades i förra testrapporten krävs det alltför lång bakåttrampning på pedalerna innan bakbromsen tar. Först efter ett kvarts eller tredjedels baklängesvarv får man ordentlig bromsning, vilket kan vara farligt i en nödsituation. Det är ett problem som vidlåder de flesta trampmopeder. 

 Trots relativt sparsam rengöring och körning i salthaltig västkustatmosfär har mopeden hållit sig i stort sett rostfri. Några bruna fläckar finns på tanklockets förkromning liksom på den förkromade ljuddämparen under motorn, det är allt. 

 

 

 

MOPEDTEST: MCB Continental 1200  MOTOR 6/1976

Små, nerbyggda mopeder i stil med MCB 1200 är besvärligare att hålla i styr i kniviga situationer. Man har ju inte samma stadiga kontakt med maskinen.

 

 Får man sladd är det lätt hänt att den nerbyggda mopeden "försvinner bort" under maskinen.

MCB Continental 1200

Drivkraften kommer från en i Italien byggd Franco Morini-motor, som i likhet med Morinimaskinen i MCB 1254 har en härlig dragkraft igenom hela varvregistret, från det den automatiska centrifugalkopplingen börjar dra tills metern har kommit upp i > lagfartsvarvet». Att det bara finns en enda växel har man inget ont av. 

 Till skillnad från MCB 1254, som trampas igång med cykeltrampor, sker starten här med hjälp av en kickpedal. Tyvärr har den fått en alltför kort arm och ligger för nära motorn. Följden blir att man får svårt att trampa ner kicken med tillräcklig fart och kraft. 

 Vår fabriksnva testmaskin var dessutom svår att få igång i kallt tillstånd, varför problemet med kicken framträdde extra tydligt. Någon möjlighet att springa igång motorn finns inte efter som kopplingen inte kan slås till för hand. 

 När man väl kickat igång motorn drar den jämnt efter en uppvärmning på några hundra meters körning. 

 Man sitter hyggligt på den lilla sadeln - liten i förhållande till de andra testmopedernas långa limpor till sadlar - och har styrstången med dess reglage väl till hands. Vänsterfoten står bra på sin pinne, medan högerfoten har det lite obekvämt med kickstarten liggande an bakifrån och med den korta fotbromspedalen liggande för högt och för nära motorn. 

 Kurshållningen är av hygglig klass, men det kan vara svårt att hålla mopeden på rätt köl när man kör på hala eller lösa underlag. Om den börjar slira har man ingen tank att stödja knät mot, utan det är, lätt hänt 

MCB 1200 hör till de kompaktare och lättare bland mopederna. Den italienskbyggda motorn drives via en automatisk centrifugalkoppling och en växel. Kickstartspedalen - snett ovanför fotpinnen - är i kortaste laget och därför besvärlig att trampa ner. Täckplåten över den liggande motorn har gummiplattor. Men inte skall man väl ha fötterna där uppe de skall väl alltid vara på fotpinnarna!

att mopeden bara försvinner under en! Det är på denna punkt som mc-mopederna är klart överlägsna. 

 Fjädringen är relativt kortslagig och kan stöta en hel del på gropiga vägar. 

 På grund av sin låga vikt, 47 kg enligt vår mätning, går mopeden lätt att dra upp på sitt centralstöd. Två godkända parkeringslås finns. 

 Den kantiga strålkastaren ger måttligt starkt hel- och halvljus. Signalhornet har måttlig ljudstyrka. 

 Liten pakethållare finns bakom sadeln, med två lösa gummistroppar för att fästa bagaget. Den fjäderbelastade metallbygel som håller bagaget bl a på MCB 1254 är klart bättre. Någon hastighetsmätare finns inte. 

 Tändstiftet kan lätt skruvas ur. 

TOPP