Vi campar i sommar
Innan man på allvar börjar planera en semester- eller ferieresa, bör man givetvis göra klart för sig vad man vill vinna eller få ut av resan. Vill man uppleva friluftsliv i avskildhet, få kontakt med nya människor från andra miljöer och trakter eller besöka sevärdheter av det stora formatet? Kanske man helt enkelt eftersträvar avkoppling i största
allmänhet?
Vilket alternativ man än föredrar skall man finna att Sverige jämte Norge och Finland i alla dessa avseenden torde vara rätt idealiska
semesterländer.
Om man planerar resan noga blir utbytet också större. Inte så att det är nödvändigt med precis färdigutstakade
dagsetapper, som till varje pris måste följas. Men om man vet något lite om de trakter man reser igenom, så ger det mer
behållning.
Vare sig man åker moped eller cyklar bör man undvika de stora genomfartsvägarna. Lyckligtvis erbjuder Sverige många bygdevägar och andra småvägar för våra tvåhjulingar, där bilen ännu inte
dominerar.
Först bör man skaffa sig en bra karta -
Turist Kartan över Sverige är en utmärkt planeringskarta.
(Även KAK:s och M:s kartböcker är bra).
Väljer man att tälta på de offentliga campingplatserna är det nödvändigt att köpa
Campingboken. Där finns upptagna alla de campingplatser, som klassificerats av Riksorganisationernas Campingkommitté. Dessa campingplatser känner man igen på Campingkommitténs auktorisationsskylt. Alla är försedda med toaletter, dricksvatten, tvättplatser, sopkärl m. m. De bästa har också bad och dusch, försäljningsställe för matvaror, matservering o. dyl. Man bör dock redan från början ha klart för sig att dessa platser är mycket populära övernattningsställen, dit en mängd mopedister och cyklister drar sig.
De offentliga
campingplatserna, både de som drivs i kommunal och enskild regi, ligger i regel invid eller i närheten av större orter eller genomfartsvägar. Söker man i stället en tältplats, exempelvis invid en vacker, stilla sjö, är det självfallet att man ber markägaren om lov, innan man sätter upp tältet. Man skall (lä lägga märke till att befolkningen i allmänhet är mycket mer positivt inställd till mopedister och cyklister än till bilister. Detta är särskilt fallet utmed
småvägarna.
Så ett par ord om packningen och uppläggningen av dagsprogrammet. Tar man med både sovsäck och luftmadrass utöver tältet, kan packningen bli ganska omfångsrik och tung (särskilt för
en cyklist). Därför gäller det att noggrant gå igenom vad som verkligen behöver tas med och vad som helt saklöst kan bli liggande hemma. Utnyttja gärna möjligheten att äta åtminstone huvudmålet på en bar eller något liknande. Då sparas både packning och
tid.
Använd plast i största möjliga utsträckning. Kärlen blir då lättare och mer oömma. Som skyddsomslag ger plasten ordentligt skydd mot väta och för övrigt är det utmärkt som förvaringshölje för t. ex. bröd, som då håller sig färskt
längre.
Besluta redan från början att begränsa dagsetappernas längd. Försök få ut så många tillfällen som möjligt till avkoppling och friluftsliv. Sätt som regel 15 mil som maximum för mopedfärd (8 mil för cykling). Då får man verklig glädje av turen, även om vädrets makter inte är helt nådiga. Driv heller inte campingen för långt. Är det flera regnvädersdagar i följd och vätan vill tränga in överallt och sätta humöret på prov, övernatta då gärna någon gång på vandrarhem (medlemskort i Tu ristföreningen nödvändigt) eller på annat lämpligt
ställe.
Disponera gärna dagsturen så att Ni åker på morgnar och kvällar. Många gånger är sevärdheterna endast tillgängliga mitt på dagen och det kan ju också vara skönt att ta det lugnt, då solen - som vi hoppas - står högst på
himlen.
Vill man åka utanför Sveriges gränser, t. ex. till Norge och Finland, finns också där rika möjligheter till all slags camping. I Norge är kanske rent av campingrörelsen ännu mer utvecklad än hos oss med en mängd mycket vackra campingplatser. Terrängen är här mera kuperad, vilket i sin tur medför kortare
dagsetapper.
På Åland och i Finlands svenskbygder har man ofta känslan av att vara hemma trots att mycket är annorlunda. Finland är däremot inte särskilt
backrikt. Men det är ett gott råd att i största möjliga utsträckning försöka hålla sig till de mindre vägarna. Finland har i mycket liten utsträckning belagda vägar och det gör att risken för stenskott ökar på de livligt trafikerade, större
vägarna. Före
starten: Låt cykelhandlaren se över mopeden eller
cykeln. Den skall vara i topptrim. Det blir mycket säkrare och trevligare då. Lycka till !
|